| Skåne | ||
|---|---|---|
|
||
| Landsdel | Götaland | |
| Län | Skåne län | |
| Stift | Lunds stift | |
| Yta | 11 027 km² | |
| Folkmängd • Totalt • Befolkningstäthet |
1 184 500 (2006) 105,1 inv/km² |
|
| Högsta punkt | Söderåsen, 212 m.ö.h. | |
| Största sjö | Ivösjön 54 km² | |
| Landskapsblomma | Prästkrage | |
| Landskapsdjur | Kronhjort | |
| fler symboler... | ||
|
||
Skåne är Sveriges sydligaste landskap och ingår i landsdelen Götaland. Landskapet ingår i sin helhet i Skåne län, tidigare delat i Malmöhus och Kristianstads län.
Skåne är en halvö som i norr begränsas av Halland och Småland, i öster av Blekinge och Östersjön, i söder av Östersjön och i väster av det smala Öresund som skiljer Skåne från Danmark samt Kattegatt som är ett bihav till Nordsjön. Skåne utgör tillsammans med de danska Själland, Lolland-Falster, Mön och Bornholm den transnationella så kallade Öresundsregionen.[1]
Innehåll |
redigera Administration
I likhet med andra svenska landskap saknar landskapet Skåne egen administrativ betydelse. Landskapet är till sin utsträckning dock i det närmaste identiskt med Skåne län, som bildades 1997 genom sammanslagning av de tidigare Kristianstads län och Malmöhus län. Skillnaden mellan landskapet och länet utgörs av Östra Karups församling som ligger i landskapet Halland, men tillhör Skåne län.
redigera Historia
Skåne var från Harald Blåtands erövring under senare delen av 900-talet en del av ett danskt område, i historielitteraturen benämnt Skåneland eller Skånelandskapen, tillsammans med Halland, Blekinge och Bornholm.[2] År 1060 inrättades Lunds stift , som 1104 blev ärkestift för de nordiska rikena. Vid freden i Roskilde 1658 övergick dessa områden, som det skulle visa sig, permanent till Sverige.
redigera Skånes geografi
Den skånska geografin uppvisar en mångfald av olika landskap och skiftningar inom dessa. Ett speciellt framträdande drag i Skåne är dess många horstar, vilka dock kallas för åsar. De följer en sydost-nordvästlig linje, se även Tornquistzonen. Detta utgör en gräns mellan den skandinaviska och den kontinentala plattorna, vilket visas framförallt på Söderåsen och i sprickdalen Skäralid. Större delen av landskapet täcks tvärtemot många populärföreställningar av skog, framförallt i norra Skåne och i en kil söderut genom Linderödsåsen. Landskapet domineras av gran och tall och morän med vissa lerdalar insprungna i skogsområdena.
I söder och väst samt runt Kristianstad domineras landskapet av de storskaliga slätterna. Jordbruket bedrivs här i en enorm skala på leråkrar som värderas till bland de bästa jordarna i hela världen. Istiden förde med sig många leravlagringar över hela landskapet och berggrunden består här till övervägande delar av kalk vilket bildat basen för en omfattande tegel- och byggnadsmaterialsindustri som skiljt sig till stora delar från övrig svensk byggnadsverksamhet med tegel, halmtak, och så vidare. Träbristen på slätterna gjorde också att man i stor utsträckning eldade med intorkad djurspillning eller torv.
Mellan skogs- och slättbygderna ligger risbygden som en slags mellanzon. Risbygden karaktäriseras av lövskogar med inspränga granplanteringar, ofta är det magrare sandjord eller rent av morän. Jordbruket är här mycket småskaligt.
redigera Skånes yttre punkter
Magleröd på Söderåsen mäter 212,2 meter över havet och är Skånes högsta punkt.[3] Skånes (och Sveriges) lägsta punkt finns utanför Kristianstad där det mäter 2,4 meter under havsytan. Längst i norr ligger Kongstorp, Loshult socken, i Osby kommun. Skånes, och därmed Sveriges, sydligaste punkt är Smygehuk, Trelleborgs kommun, med positionen 55 grader 20 minuter och 13 sekunder nordlig latitud samt 13 grader, 35 minuter och 36 sekunder östlig longitud. Skånes torraste plats är Falsterbo, där man åren 1960-1999 uppmätte en medelårsnederbörd på 491 millimeter. Skånes blötaste plats, under samma period, är Brösarp där man vid väderstationen noterade en medelårsnederbörd 737 millimeter.[4]
redigera Orter i Skåne
redigera Städer
Vid övergången til Sverige 1658 fanns i landskapet följande elva städer: Falsterbo, Helsingborg, Landskrona, Kristianstad, Landskrona, Lund, Malmö, Simrishamn, Skanör, Ystad och Ängelholm. Ytterligare några hade funnits men förlorat sina privilegier. Falsterbo och Skanör förenades 1754 under en gemensam borgmästare till Skanör med Falsterbo stad. När 1862 års kommunalförordningar trädde i kraft inrättades de då tio städerna som stadskommuner. 1868 blev municipalköpingen Trelleborg åter stad (privilegierna hade förlorats 1619). Under 1900-talet blev tre framväxande samhällen stad, nämligen Eslöv (1911), Hässleholm (1914) och Höganäs (1936). I samband med kommunreformen 1971 infördes enhetlig kommuntyp och städerna förlorade sin kommunala särställning. I dag räknas endast tätorter.
redigera Större tätorter
Följande tätorter har mer en 10 000 invånare enligt tätortsavgränsningen 2005:[5]
- Malmö, 258,020
- Helsingborg, 91,457
- Lund, 76,188
- Kristianstad, 33,083
- Landskrona, 28,670
- Trelleborg, 25,643
- Ängelholm, 22,532
- Hässleholm, 17,730
- Ystad, 17,286
- Eslöv, 16,551
- Staffanstorp, 13,783
- Höganäs, 13,401
- Höllviken, 10.014
redigera Transport
redigera Vägar
Vägnätet är väl utbyggt i Skåne. Sveriges första motorväg drogs mellan Malmö och Lund. I Skåne anlades redan tidigt ett par sammanhängande motorvägar som skulle binda ihop de större orterna Malmö, Lund och Helsingborg. Sedan dess har det inte tillkommit mer än korta snuttar. Redan under 1950- och 1960-talen byggdes längre motorvägar som hängde samman enligt ett mönster som liknade till exempel Tyskland. Detta skedde samtidigt som det i övriga Sverige mest byggdes små osammanhängande motorvägssnuttar. De skånska motorvägarna hade internationell anslutning med färjorna från början. Sedan Öresundsbron blev färdig blev denna sammankopplad med de övriga skånska motorvägarna och ersatte färjorna mellan Malmö och Köpenhamn. Det skånska motorvägsnätet är idag således integrerat med motorvägarna runt Köpenhamn. Även övriga vägar i Skåne håller normalt hög standard. En utbyggnad av E22 till motorvägsstandard har länge diskuterats. Förslag finns nu om privat finansiering för att lösa trafikinfarkten.
redigera Järnvägar
Järnvägarna i Skåne är även dessa väl utbyggda idag. Huvudlinjerna är utbyggda för snabbtåg. Det lokala järnvägsnätet har tät trafik med Pågatåg och Öresundståg som dominerar de skånska järnvägarna. Öresundstågen går över Öresundsbron till Köpenhamn och Helsingör. Det skånska järnvägsnätet är idag helt integrerat med järnvägsnätet på Själland tack vare Öresundsbron. Detta innebär idag att de skånska järnvägarna är mer sammanlänkade med Köpenhamnsområdet än med övriga Sverige.
redigera Kuriosa
Det latinska (och även det engelska) ordet för Skåne är Scania och företaget Scania, ursprungligen Maskinfabriks Aktiebolaget Scania grundades i Malmö år 1900 och hade sitt huvudsäte där innan det slogs ihop med Vabis i Södertälje år 1911.
redigera Noter
- ^ Detta är Öresundsregionen. Øresund Network - Öresundsregionens informations- och marknadsföringsorganisation.
- ^ Skåneland, Skånelandskapen. Nationalencyklopedin.
- ^ Svalövs kommun. "Skånes högsta punkt", Friluftsliv.
- ^ Extrema Skåne, artikel i Sydsvenska Dagbladet 2007-07-29
- ^ Tätortsstatistik från Statistiska centralbyrån
redigera Se även
- Skåneportalen
- Österlen
- Söderslätt
- Skånska sevärdheter
- Skånska fornlämningar
- Skånska slott och herresäten
- Skåneland
- Lista över kända skåningar
redigera Externa länkar
- Namnet Skåne
- skane.com – Webbplats från Skånes marknadsföringsbolag Tourism in Skåne AB
- Skåneleden
 |
Sveriges landskap | |
|
Blekinge | Bohuslän | Dalarna | Dalsland | Gotland | Gästrikland | Halland | Hälsingland | Härjedalen | Jämtland | Lappland | Medelpad | Norrbotten | Närke | Skåne | Småland | Södermanland | Uppland | Värmland | Västerbotten | Västergötland | Västmanland | Ångermanland | Öland | Östergötland |
||