ï»ż

 

Denna artikel Àr en del i
serien Kristendomen
med följande delar:
Skrifter
Bibeln - GT - NT
psalmbok
Helgdagar
KyrkoÄret
advent - jul
fasta - pÄsk - pingst
TacksÀgelsedagen
Alla helgons dag
HĂ€ndelser i livet
Dop - Konfirmation
Äktenskap
Döden - Begravning
Böner
Fader vÄr
Dagligt liv
söndag
kyrka - prÀst
Personer i Nya Testamentet
Jesus - Maria - Paulus
Petrus
Personer under medeltiden
Gregorius I
Sankt Olof
Reformationen
Jan Hus - Martin Luther
Jean Calvin - Huldrych Zwingli
Pietism och lekmannarörelser
Lars Levi LĂŠstadius
Riktningar
ortodox - katolsk
anglikansk - presbyteriansk
luthersk - baptism
adventism
unitarism
Portal Kristendom

Protestantism var 1530 benÀmningen pÄ de evangelisk-lutherska kyrkornas teologi, det vill sÀga de kyrkliga riktningar som utgÄr frÄn Luthers brytning med den romersk-katolska kyrkan och som accepterar den Augsburgska bekÀnnelsen.

Bredare anvÀndningar av ordet leder till svÄrigheter att finna tydliga definitioner.

Nuförtiden Àr ordet vanligare som sjÀlvbeteckning bland refomerta kristna Àn bland evangelisk-lutherskt kristna. Geografiskt Àr ordet mer populÀrt i den engelsksprÄkiga vÀrlden Àn i den tysksprÄkiga. I den senare anvÀnds ordet Evangelisch om bÄde lutheraner och reformerta.

InnehÄll

redigera Lutherdomen

Martin Luther av Lucas Cranach der Ältere
Huvudartikel: Lutherdom

Den humanistiska rörelsen under renÀssansen efterstrÀvade kyrkoreformer, men givetvis inte en splittring av den befintliga vÀstkyrkan i mÄnga kristendomsriktningar. En av förgrundsgestalterna var Erasmus av Rotterdam, som inledningsvis kom att pÄverka bÄde reformkatoliker och de sachsiska teologerna Martin Luther och Philipp Melanchthon. Till de gemensamma idealen hörde bibelöversÀttning till folksprÄken, studier av kyrkofÀderna pÄ originalsprÄken, förbÀttrad prÀstutbildning och förbÀttrad lekmannaundervisning.

Under Ären 1516-1517 kritiserade Luther quadriga (den fyrfaldiga bibeltolkningen) och den skolastiska teologin frÄn sin professur vid universitetet i Wittenberg. I sina 95 teser mot avlat (skrivna pÄ latin, men snart översatta och spridda) kritiserade han missbruk av avlatssystemet, men inte avlaten som sÄdan. Efter Leipzigdisputationen 1519 mellan Luther och dominikaner-teologen Johan Eck, dÄ Luther hÀvdade att Skriften ensam skall vara normerande i trosfrÄgor, och att pÄven kan ta miste, utfÀrdade pÄven Leo X 1520 en bannbulla mot Luther, och krÀvde att Martin Luther Äterkallade 41 av sina 95 teser.

Det Tysk-romerska riket var under början av 1500-talet uppdelat i omkring 300 stater och stÀder, var och en med nÄgon grad av sjÀlvstyrelse under en statschef. Vid Fördraget i Worms, som var ett försök att ena alla det Tysk-romerska rikets stÄnd som fanns samlade i Worms inledde man mötet med anklagelser emot Luther. Mötet slutade med att Luther genom "pÄbudet i Worms", som proklamerades den 25 maj, förklarades laglös och all lÀsning och innehav av hans litteratur bannlystes. Luther kom dock under beskydd av kurfursten Fredrik den vise av Sachsen, som sÄg en chans att stÀlla kyrkan under den vÀrldsliga statsmakten. Denna drivkraft kom att samspela med teologiska skÀl, nÀr monarker i olika delar av nordvÀsteuropa gick reformbenÀgna teologer till mötes, och omvandlade tidigare kyrkoprovinser till reformerade statskyrkor. MÄnga av det Tysk-romerska rikets norra monarkier lÀt dÀrför omvandla sina regionala kyrkor efter den wittenbergska reformens mönster till ett antal evangelisk-lutherska kyrkor, men en fullstÀndig brytning med heliga stolen hade Ànnu inte Àgt rum.

Försöket att försona kejsardömets mĂ„nga (formellt Ă€nnu katolska) statskyrkor vid riksdagen i Augsburg 1530 misslyckades. Lutheranerna framlade den Augsburgska bekĂ€nnelsen som ett lĂ€romĂ€ssigt enhetsdokument, men det avvisades av den pĂ„vliga sidan. Under de föregĂ„ende och följande Ă„ren uppkom andra reformrörelser, som pĂ„ skiftande punkter avvek frĂ„n de sachsiska lutheranernas teologi och kyrkoordning. Detta ledde till konflikter mellan kyrkan i Sachsen och de andra reformrörelserna. Luther bröt med Erasmus över frĂ„gan om viljans frihet 1525, och Erasmus förblev trogen medlem av den romersk-katolska kyrkan under hela sitt liv. Samma Ă„r kritiserade Luther de sĂ„ kallade anabaptisterna, som förkastade barndopet. Den reformerade kyrkan i ZĂŒrich prĂ€glades av Huldrych Zwingli, och en brytning med denna kom till stĂ„nd 1529, dĂ„ de bĂ„da samfunden inte hade samma nattvardssyn. Kyrkan i Köln försökte 1543 implementera Erasmus vision, men hĂ€mtade hjĂ€lp av bĂ„de Melanchthon och Strassbourg-teologen Martin Bucer.

Efter en tids inbördeskrig erkÀnde kejsaren vid freden i Augsburg 1555 varje furstes rÀtt att sjÀlv avgöra huruvida kyrkan i vederbörandes furstendöme skulle följa romersk-katolsk teologi eller den Augsburgska bekÀnnelsen. Detta beslut ledde till en definitiv formell brytning mellan protestantiska trossamfund och den romersk-katolska kyrkan för tyskt vidkommande. De som vare sig accepterade romersk-katolsk teologi eller den Augsburgska bekÀnnelsen tillÀts inte ha nÄgon egen statskyrka, och tvingades dÀrmed att antingen motvilligt konvertera till den lutherska bekÀnnelsen eller flytta utomlands (exempelvis de nordamerikanska kolonierna). Reformer genomfördes i Geneve av Jean Calvin, men de calvinska kyrkornas teologi kom att kÀttarförklaras av lutheranerna i Konkordieformeln 1577. Zwinglis och Calvins anhÀngare slöt sig samman under gemensamma bekÀnnelsedokument under 1560-talet, men först vid Westfaliska freden 1648 erhöll de rÀtten att bli tyska statskyrkor, om nÄgra furstar sÄ skulle vilja. Anabaptister var strÀngt förbjudna att fira gudstjÀnst i bÄde lutherska och calvinska stater, och mÄnga av dem flydde, antingen till NederlÀnderna, som hade infört religionsfrihet 1648, eller till de nordamerikanska kolonierna.

De svenska teologerna Olaus Petri, Laurentius Petri och Laurentius Andreae, studerade i Tyskand, och kom att pÄverkas av Philipp Melanchthons teologi, men till skillnad frÄn de lutherska kyrkorna i Tyskland bevarade Svenska Kyrkan biskopsÀmbetet, och antog en egen Kyrkoordning 1572. Reformerna i dÄvarande hertigdömet Finland genomfördes av Mikael Agricola.

redigera Protestantismens grundsatser

Sola fide, lat. ’Genom tron allena’, Ă€r grundsatsen i Martin Luthers lĂ€ra. Den uppkom under den protestantiska reformationen, tillsammans med fyra andra sloganliknande "sola" som bildar protestantismens "fem sola":

redigera Definition och ursprung

År 1526 gav det tysk-romerska rikets parlament tillfĂ€lligt rĂ€tt till varje hĂ€rskare inom riket att besluta om religionen för de underlydande enligt principen Cuius regio, eius religio.

1529, sÄg kejsaren Karl V över politiken igen och förkunnade att tills den katolska kyrkans position blev klargjord genom ytterligare ett kyrkomöte skulle alla nya religiösa rörelser inom riket förbjudas. Termen protestant anvÀndes ursprungligen om den grupp av teologer, furstar och rikets stÀder inom Tysk-romerska riket som vid riksdagen i Augsburg 1530 vittnade för (Pro Testare) vad de sjÀlva ansÄg var den riktiga tolkningen av den katolska tron, och protesterade mot kejsarens beslut. Ordet kom ursprungligen endast att syfta pÄ lutheranerna, men dessa föredrar att kallas för evangelisk-lutherska, och ordet "protestantisk" har endast sÀllan anvÀnts som officiell sjÀlvbenÀmning av lutheranerna.

Fredrik Vilhelm III av Preussen genomdrev 1817 en tvÄngsunion mellan lutherska och reformerta kyrkor, i syfte att endast en gemensam statskyrka skulle finnas i Preussen. Denna unionskyrka kan kallas för "protestantisk" i engelsksprÄkig litteratur, men kallas för "Evangelisch" i tysksprÄkiga sammanhang. Försöket misslyckades. IstÀllet för tvÄ kyrkor fanns plötsligt minst tre, dÀrför att konfessionella lutheraner och reformerta, trots förföljelser frÄn statsmaktens sida, bildade egna trossamfund. Att förena trossamfund som inte Àr överens om predestinationslÀran, nattvardssyn och bildbruk i kyrkorummet visade sig vara svÄrt.

Med tiden har ordet protestantism kommit att anvÀndas om alla kyrkor som inte hör till den romersk-katolska kyrkan eller den östligt ortodoxa kyrkan. Med en sÄdan bred och töjbar definition skulle dock den assyriska kyrkan, de orientaliskt ortodoxa kyrkorna, valdenser, den reformerta kyrkan, den anglikanska kyrkan, baptisterna, kvÀkare, herrnhutism, metodism, gammalkatolska kyrkor, nyhussiter, sjundedagsadventister, pentekostalism, trosrörelsen, Plymouthbröderna, Nya kyrkan, Jehovas vittnen och mormonerna rÀknas till "protestanterna". Denna bredare definition gör begreppet oklart och svÄrt att anvÀnda, eftersom dessa kyrkor inte har nÄgon gemensam gudsuppfattning, kristologi, mÀnniskosyn, bibelsyn, kyrkosyn, dopsyn, nattvardssyn, syn pÄ predestinationslÀran, syn pÄ det tredelade Àmbetet eller spiritualitet.

Man skulle alternativt kunna göra en tillkomst pÄ 1500- och 1600-talet till ett kriterium. Det skulle utdefiniera assyrierna, orientalerna, valdenserna och kanske Àven herrnhutarna, som Àr en gren av hussiterna, och nyhussiterna. Det skulle ocksÄ utdefiniera metodisterna och Nya Kyrkan (som Àr 1700-talsrörelser), mormonerna, plymouthbrödrna, adventisterna, gammalkatolikerna och Jehovas Vittnen (som Àr 1800-talsrörelser), samt pentekostalerna och trosrörelsen (som Àr 1900-talsrörelser). Denna definition skulle ÀndÄ inte leda till nÄgon begreppsmÀssig klarhet, dÀrför att den lÀromÀssiga, organisationsmÀssiga och spiritualitetsmÀssiga skillnaden mellan anglikaner, baptister och kvÀkare Àr avsevÀrd. Vilka gemensamma drag skulle ordet "protestantisk" syfta pÄ?

Den romersk-katolska kyrkan genomförde sjÀlv reformer och förbjöd avlatshandeln vid det tridentinska kyrkomötet 1545-1563.

redigera Andra protestantiska rörelser

Olika kyrkliga samfund i Sverige har sina egna sorters predikningar och gudstjÀnstordning, men ofta ligger tyngdpunkten i predikningarna pÄ Bibeln.

redigera Protestantismen i Sverige

Reformkatolska ansatser pÄbörjades vid VÀsterÄs riksdag Är 1527 (under Gustav Vasas tid som regent). Den kanoniska rÀtten avskaffades 1536, och ersattes med Den Svenska Kyrkoordningen vid ett kyrkomöte i Uppsala 1572. Calvinismen avvisades av ett kyrkomöte i Stockholm 1565, och den Augsburgska bekÀnnelsen, som Àr en evangelisk-luthersk bekÀnnelseskrift, antogs vid Uppsala möte 1593. Svenska kyrkan definieras i nuvarande Lag om Svenska Kyrkan som en evangelisk-luthersk kyrka. Ordet "protestantisk" eller "protestantism" förekommer dÀremot inte i nÄgot av Svenska Kyrkans officiella dokument, vare sig förr eller i nutiden.

redigera Baptism

Huvudartikel: Baptism

Baptister, nedsÀttande vederdöpare, Àr en kristen riktning dÀr man i dopfrÄgan tar avstÄnd frÄn barndop och istÀllet anser att endast den som tagit stÀllning i trosfrÄgan och gör ett medvetet val enligt Bibeln och kristen tro rÀtteligen kan döpas.

Baptismen har sin bakgrund i den radikala reformationen (anabaptister). Dessa grupper hÀvdade den enskilde kristnes rÀtt att sjÀlva tolka bibeln, avvisade Àmbetet och införde troendedop. Den första egentliga baptistförsamlingen grundades av engelsmannen John Smyth i NederlÀnderna 1607. Under 1600-talet vÀxte baptismen i England, och spreds dÀrifrÄn frÀmst till Amerika och senare till andra lÀnder.

Baptismens historia i Sverige börjar i september 1848 dÄ den första baptistförsamlingen bildades i Borekullastugan i Landa socken, nÀra FrillesÄs vid Hallandskusten, under ledning av den nydöpte F O Nilsson.

redigera Calvinism och Reformerta kyrkor

Huvudartikel: Calvinism

Den Reformerta kyrkan Àr en beteckning för de kyrko- och samfundsbildningar, som leder sitt ursprung tillbaka till de kristna reformationsrörelser i Schweiz som leddes av Huldrych Zwingli pÄ 1520-talet och Jean Calvin efter 1534.

Den reformerta protestantismen skiljer sig mot lutheranismen i första hand pÄ grund av Calvin. Calvins motsats mot Luther trÀder klarast fram i följande fem huvudpunkter:

  • StĂ€llningen till Skriften; de reformerta tillĂ€mpar Bibelns bokstav pĂ„ ett mera abstrakt och lagmĂ€ssigt sĂ€tt Ă€n lutherdomen,
  • Predestinationen,
  • SakramentslĂ€ra och i sammanhang dĂ€rmed
  • Kristologi samt slutligen
  • Kyrkobegreppet.

I den Reformerta VÀrldsalliansen ingÄr kyrkor som inte delar Zwinglis och Calvins teologi, exempelvis Arminianerna, som bröt med calvinismen vid Dordrechtsynoden 1619. I Sverige stÄr Svenska Missionskyrkan arminianerna nÀra, inte pÄ grund av nÄgon direkt pÄverkan, för de bÄda samfunden har helt skilda historiska bakgrunder. DÀremot pÄverkade arminianismen John Wesley, grundaren av metodismen. Metodisten George Scott pÄverkade den tidiga nyevangelismen, som var Svenska Missionskyrkans uppkomstmiljö. Finns ett samband Àr det alltsÄ indirekt genom flera mellanled.

redigera Anglikanska kyrkan

Huvudartikel: Anglikanska kyrkogemenskapen

Anglikanska kyrkogemenskapen, omfattar huvudsakligen den Engelska kyrkan och dess dotterkyrkor i de före detta brittiska kolonierna. Ärkebiskopen av Canterbury Ă€r kyrkogemenskapens frĂ€mste biskop.

Anglikanismen tillkom nÀr Henrik VIII av England bröt med pÄven 1534, och sjÀlv började utnÀmna biskopar. Sedan Elizabeth I:s tid Àr den engelska monarken den engelska kyrkans Supreme Governor, men den engelska kyrkan Àr sedan 1920 den anglikanska kyrkogemenskapens enda statskyrka.

Den teologiska bredden och mÄngfalden inom den anglikanska kyrkogemenskapen Àr mycket stor, men pÄ följande punkter skiljer sig anglikanskt kyrkoliv frÄn calvinism:

    • Anglikaner avvisar lĂ€ran om Sola Scriptura, och lĂ€r istĂ€llet vad som kallas för "Skriftens tillrĂ€cklighet", och att Skriften förstĂ„s med hjĂ€lp av Förnuftet och Traditionen.
    • En augustinsk mĂ€nniskosyn Ă€r inte normerande.
    • Den calvinska predestinationslĂ€ran avvisades 1595.
    • Goda gĂ€rningar betraktas i artikel XII som en nödvĂ€ndig följd av tron, och anses vara förtjĂ€nstfulla inför Gud.
    • Anglikaner lĂ€ser apokryferna i den gemensamma gudstjĂ€nsten.
    • Anglikaner skiljer mellan "Evangeliets tvĂ„ stora sakrament" (dop och eukaristi) och vad som vanligtvis kallas för de fem smĂ„ sakramenten (konfirmation, bikt, Ă€ktenskapet, ordination och förbön för sjuka).
    • Dopet betraktas i Den AllmĂ€nna Bönboken 1662 som en verklig pĂ„nyttfödelse.
    • Kristi verkliga kropp och blod Ă€r altarsakramentets "osynliga och inre nĂ„d" enligt 1604 Ă„rs katekes, som fortfarande hör till 1662 Ă„rs bönbok. Eukaristibönernas och vanligt förekommande hymners ordalydelser stöder denna syn.
    • Det tredelade apostoliska kyrkliga Ă€mbetet som diakon, prĂ€st och biskop betraktas av anglikaner sedan 1550 som en urkyrklig ordning som skall förbli i bruk för alltid.
    • Biskopens utdelande av konfirmationens sakrament har behĂ„llits.
    • Fasta pĂ„ fredagarna har en starkare stĂ€llning i fromhetslivet.
    • Vid sidan av söndagar firas Ă€ven jul, epifania, stilla veckans dagar, Kristi himmelsfĂ€rds dag och mĂ„nga helgondagar.
    • I anglikanska sĂ„ngböcker, exempelvis New English Hymnal, förekommer förbön för de hĂ€dangĂ„ngnas sjĂ€lar och anrop av helgonens förbön. Evangelikaler vĂ€ljer dock att anvĂ€nda andra sĂ„ngböcker.

MÄnga anglikaner finner beteckningen protestantisk missvisande för att beteckna deras kyrkoidentitet, och föredrar "katolsk och reformerad". Det officiella namnet pÄ de anglikanska kyrkorna i Japan resp. HongKong Àr Japanska Heliga Katolska Kyrkan och Heliga Katolska Kyrkan i Kina. Ordet "protestant" förekommer endast i ett fÄtal dokument som pÄverkar anglikanska kyrkor. Ett sÄdant dokument Àr 1701 Ärs engelska tronföljdsordning, som kallar den Engelska kyrkans kungliga medlemmar för "protestanter" (vilket kan förklaras med att Vilhelm III av England var dubbelansluten till den presbyterianska Skotska kyrkan och den reformerta kyrkan i NederlÀnderna); Ett annat Àr den Amerikanska Episkopalkyrkans konstitutioner frÄn 1790, som anvÀnder benÀmningen Protestantiska Amerikanska Episkopalkyrkan, men denna benÀmning Àr sedan 1964 ett andrahandsalternativ till det nuvarande officiella namnet, för att inte leda till förvÀxlingar med de reformerta kyrkorna.

redigera Andra huvudinriktningar

redigera StyrelsesÀtt

redigera Se Àven